Långsamt, långsamt blev din kropp allt tyngre i min famn. Din nakna hud nästan brände mot min arm när du för varje andetag sjönk djupare in i sömnen. Äntligen - efter en timmas kamp - somnade du, och du gjorde det på det bästa sätt en mor kan önska.
Med ditt öra tryckt mot mammas hjärta fann du ro för natten. Det var längesen du somnade så, Nora. Det var längesen du fick kännas som en liten bebis, och det var underbart att få uppleva det igen! På onsdag fyller du ett år. Min älskade lilla bebis fyller ett!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar