fredag 17 september 2010

Att le så det hörs

Du är så vansinnigt söt, Nora! Du är en glad tjej och när du ler så låter du, det är världens vackraste ljud!

Vi har varit krassliga hela familjen, du har varit lite snorig. Stackars tjej, men du verkar inte varit så störd av det som väl är. Du ligger snällt på skötbordet och pratar med djuren som hänger ovanför dig när mamma suger med näsfridan.

I onsdags var vi och hälsade på din jämngamla kompis Mira och hennes storasyster Maja i Örebro. I bilen på väg dit blev du jätteledsen, mamma stannade och gav dig mat och nya kläder, vaggade dig och sjöng. Men inget hjälpte, så tillslut satte jag dig i stolen och körde vidare. Du somnade snart som väl var. Hemma hos Mira och Maja grät och skrek du riktigt länge igen, så jag och Mira och Majas mamma turades om att bära och vagga dig. Kanske hade du ont någon stans? Som väl var blev du nöjd efter ett tag, och sedan dess har du varit nöjd och glad som du brukar.

Men när du var så där ledsen, när du skrek och inget hjälpte kände sig mamma så maktlös. Gråten stockade sig i halsen på mig och jag ville bara trösta dig. Hålla dig nära och få dig lugn.

Älskade barn, du och dina syskon betyder allt för mig.

Inga kommentarer: