Att älska så det gör ont

Du börjar mer och mer bli en liten person, Nora. Du tittar piggt och nyfiket på vad som händer i din omgivning och du blir så nöjd och lugn när din syster vill leka och mysa med dig.

Du trivs fortfarande bäst i famnen, även i Siris famn. Hon gillar att hålla dig och ligger gärna bredvid dig i babygymmet och berättar hur man ska göra. "Hä, Noa" säger hon och visar och pekar. Och du tittar och viftar med dina små armar. Ibland lägger hon sig på dig och ibland tar hon lite för hårt, men det är bara av kärlek, Nora. Siri älskar dig och skyddar dig. Förra veckan var vi på mammas jobb och hälsade på, då skulle min chef hålla dig. Men när Siri såg att han tog dig från min famn började hon skrika och gråta, så mamma fick berätta för henne att det var okej att han höll i dig.

I morgon blir du åtta veckor. Mamma tar ett djupt andetag och känner hur rik jag är. Tre underbara barn! Två fantastiska flickor!

Söta skatt

Om du visste vad vi njuter av att även du finns i vår familj, Nora!

Vi går till öppna förskolan eller leker i trädgården om dagarna, och du är nöjd för det mesta. Du trivs bäst att ligga i famnen, så jag bär så mycket det går. Härom dagen badade du och din syster tillsammans, det tyckte ni båda var spännande, och Siri klappade dig med sin skummiga hand.

Nu ropar din syster att hon sovit färdigt och nu väntar bus och lek!

Sex veckor

Älskade Nora! I natt är det sex veckor sedan du kom. Du är en alldeles underbar tjej. Du gillar att ligga och titta på din syster och tar fint emot hennes pussar och klappar. Du har blivit en nyfiken tjej och är väldigt pigg och alert när du är vaken.

Men du sover ganska mycket, vilket inte är konstigt alls eftersom du är en liten tjej. Det är heller inte konstigt när man tänker på att du under dina fem första levnadsveckor vuxit sju centimeter på längden och gått upp lite drygt ett kilogram. Min lilla tjej, du blir stor så fort!

I söndags morse låg du tätt intill mamma och sov djupt när din storasyster vaknade. Pappa hämtade henne och Siri la sig på andra sidan om mig och både du och hon hade varsitt ben upplagt på min mage. Det var så mysigt, Nora.

Nu har pappa börjat jobba och du, Siri och mamma ska vara hemma tillsammans. Nu ska mamma sova, för i morgon väntar en ny, härlig dag.

En månad

Lilla stumpan! I dag är du en månad ung. Det känns som att det var väldigt nyligen du kom, samtidigt som det känns som att du varit här för alltid.

Du är en alldeles perfekt tjej! Du är bra på att äta och sova, du är bra på att vara så fantastiskt söt, sötast i världen faktiskt. Du håller ditt lilla huvud riktigt bra och du luktar underbart gott.

Du var just ätit och ligger nu bredvid mig och knorrar och småkräks lite. Nu måste mamma sluta skriva och ge dig en puss.

Beräknad födelsedag

I går var din beräknade födelsedag, Nora. Men vi har sån tur att du redan är hos oss, och varit det i över två veckor! Du kan le, äta, sprattla, fokusera med blicken, hicka (precis som du gjorde en hel del när du låg i magen) och gripa med dina små, små händer. Du är alldeles perfekt, helt enkelt!

Vi njuter av varandras närvaro, och din snälla syster kommer att lära dig en massa bra saker. Hon lånar gärna ut sina leksaker till dig och försöker få dig att följa med henne.

Nu ligger du i min famn och äter ett av dina kvällsmål. Du tittar dig nyfiket omkring och tuttar lite emellanåt. Kanske är det mer mys än mat just nu? Mamma myser i alla fall!

Tiden står stilla men går visst

Förut låg du i mitt knä och sov, Nora. Jag tittade på dig, pussade dig och klappade dig. Jag böjde mig fram och luktade i din nacke och den doften är underbar - jag vill aldrig glömma den!

Men så kom jag på att potatisen stod på spisen och hade kokat i drygt en timma. Den var färdigkokt, kan man säga.

När du kom

I natt är det en vecka sedan du kom till oss, Nora. Den natten var både fin och jobbig. Det var lite festligt att förlossningen startade en natt som Anette jobbade, och det skulle visa sig vara otroligt betydelsefullt när allt blev som det blev. Att ha en vän vid sin sida betydde mycket för mamma när du och pappa var hos läkaren och sköterskorna.

När du föddes hade du navelsträngen runt halsen och du svalde nog en del fostervatten, så när du skulle börja andas luft var det inte så lätt för dina små lungor. Du togs iväg från mitt bröst och pappa bar dig till undersökningsrummet. Ni var borta, sen kom du och pappa tillbaka, men bara för en stund. Du syresatte dig dåligt så ni var tvungna att gå igen. Jag kände mig så tom och ensam, Nora. Jag visste inte hur du mådde och jag trodde att du skulle dö. Anette satt vid min sida och höll mig sällskap i väntan på att du skulle få komma tillbaka.

Men du kom inte tillbaka, du blev inskriven på avdelning 15. Pappa och du hade redan gått dit när jag fick veta det, och då var jag helt säker på att du skulle dö. Jag tyckte att det var så sorgligt att vi hade fått träffas så lite, att jag nästan inte fått hålla dig alls. Jag duschade så fort jag kunde och Anette körde mig i rullstolen till plan 16, liksom hon gjorde för två år sedan när din bror låg där. Vi gav varann en lång kram och jag gick in till ditt rum.

Klockan var runt fem och du var då nästan två och en halv timma gammal när jag fick se dig igen. Du låg i en värmesäng, du hade EKG-mätare kopplat på din lilla kropp och syremättnadsmätare runt foten. Precis som din bror. Du syresatte dig ganska bra och i stället för lungröntgen så testade vi att koppla dig till en CPAP, du stacks i ena handen för att lämna blodprov. Vid halv sex koppmatade jag dig och märkte att du försökte tutta på koppen och frågade då om vi kunde koppla loss dig från CPAP:en en stund för att se om du kunde ammas. Din näsa frigjordes och du tog ett rejält tag om mitt bröst! Då kände jag för första gången att du kommer att överleva. Jag fick gladhormoner i hela kroppen och slöt ögonen och njöt. Älskade lilla tös, du och dina syskon betyder allt för mig.

Vid åtta stacks du i andra handen och även det provet visade bra siffror. Läkarundersökningen gav oss svart på vitt att du mådde bra och vi ville bara åka hem! Vi fick det, Nora! Vi fick åka hem! Pappa skyndade till bilen och hämtade babyskyddet och redan vid 11 rullade vi bort från sjukhuset och hem till din vackra syster.

Det var antagligen aldrig någon större fara för ditt liv Nora, men det visste ju inte mamma. Jag såg dig så kort stund och jag visste ju inte hur du mådde, det var fruktansvärda timmar den där natten. Men sedan dess har vi njutit, Nora. Vi är en familj, en alldeles underbar, kärleksfull liten familj. Lycka!