Förut låg du i mitt knä och sov, Nora. Jag tittade på dig, pussade dig och klappade dig. Jag böjde mig fram och luktade i din nacke och den doften är underbar - jag vill aldrig glömma den!
Men så kom jag på att potatisen stod på spisen och hade kokat i drygt en timma. Den var färdigkokt, kan man säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Livsfarligt med mamma-hormoner=)
Jag har fortfarande inget bokat till helgen, hör av dig om när det passar er bäst att vi dyker upp.
Kram Morskan!!
Potatisar borde veta hut!
Välkommen lilla söta rara Nora! Farmors hjärta svämmar över. Tänk att hålla dig redan helt nykommen! Du bjöd på drama med gott slut. Ska bli trevligt att följa Din fint skrivna blogg.
Kram
Skicka en kommentar